Lucka tio med minnen från Nobel

Idag är det den stora Nobeldagen. För längesen jobbade jag i garderoben i Stadshuset. Ett mycket bra extrajobb som jag hade under gymnasietiden. Det kunde vara alltifrån schacktävlingar till banketter till Nobelmiddagen. Man stod i garderoben och tog emot kläder. Det brukade vara rusch i början och slutet. Däremellan var det väldigt soft. Vi brukade sitta och titta på TV, ringa samtal från den fasta telefonen, prata och så ingick det gratis middag i Stadshuskällaren. Perfekt! 
Tre nobelmiddagar tror jag att jag har varit med om, och en gång fick jag den stora äran att ta emot kungaparet i deras separata ingång och hänga av Silvias päls! Hujedamej vad nervös jag var. Jag är ingen rojalist men självklart var det en speciell och rolig känsla ändå. 

Min mormor brukade alltid titta på Nobelmiddagen när hon levde. Köpte sig någon god räkmacka och kanske lite vitt vin. Klädde upp sig en aning och bänkade sig framför TV:n. En gång stämde jag träff med henne utanför Stadshuset samma dag som Nobelmiddagen skulle gå av stapeln och jag skulle jobba i garderoben. Jag tog med henne in i Blå hallen och visade runt. Vilken fantastisk känsla att se henne i de miljöer och med den fina dukning som hon bara hade sett på TV. Samma kväll snodde jag ett glas åt henne och en liten Alfred Nobel-choklad. Den förvarade hon sedan i sitt vitrinskåp ända till den dag hon gick bort. Nu är det jag som har den och jag kommer aldrig att öppna chokladen eller kasta bort den. Även om glaset bara är av den vanligare finsorten så minner det så mycket om mormor och hur fin hon var i Blå Hallen.
Oj vad jag saknar henne känner jag nu. Vi var så bra vänner och jag kände att vi kunde prata om i stort sett allt.

// Anna

På lappen i glaset har mormor skrivit "Från tidernas Nobelfest i Stadshuset. Medaljongen från 1996"

lucka 9 - visum och en minister

Lucka nio! Idag har jag namnsdag och dagen till ära har jag ätit en dammsugare med min mamma, gjort ett roligt jobb och besökt USA. Nästan i allafall. Jag var på amerikanska ambassaden för att ansöka om pressvisum för en jobbresa som jag ska göra i mitten av januari. Vore egentligen konstigt om jag inte hade fått ansökan beviljad, men det var nervöst ändå. Det är första gången jag ansöker om pressvisa till USA och det var en väldigt lång process, mycket väntan och ovana situationer. Som att vänta i en sal med femtio andra i två timmar, ta fingeravtryck i halvtid, sen få några frågor om min resa och vips var det klart. 
Bra erfarenhet att ha i bagaget. Och skönt att ha det gjort. 1200 kronor kostade kalaset. Nu ser jag mycket fram emot resan. Får skriva mer om den när jag är på väg.

Jag och Linus turas om lite med kalendern och denna dag är det en minister som får pryda lucka nio. Närmare bestämt Gabriel Wikström, statsråd i Socialdepartementet med ansvar för folkhälso-, sjukvårds- och idrottsfrågor. Tio minuter hade jag på mig. Och tidningens önskemål var att det skulle hända något i bilden. Sjukt stressig situation men också roligt. Så kan jobbet också vara ibland.

// Anna

Lucka 5,6,7 går till minne av Andreas Fransson

Lucka 5,6 och 7 tillägnar jag min vän Andreas Fransson. I fredags samlades vi för ett sista farväl. Då Andreas fortfarande klassas som saknad eftersom hans kropp inte har hittats kallas det minneshögtid och inte begravning. Otroligt fint farväl på alla sätt. Andreas Fransson och JP Auclair drogs tidigare i höstas med av en lavin i Chile och försvann. Andreas och JP tillhörde världstoppen och var frontfigurer i skidåkarvärlden. Andreas med sina extrema åk och JP med sin åkstil. För er som inte vet vem Andreas var så var han en filosof, en otroligt varm människa, sjukt duktig skidåkare och bergsmänniska och en skön person. Några veckor innan minneshögtiden kontaktade Andreas mamma mig och bad om att få en bild på Andreas. En bild som jag hade tagit under ett skidjobb i Chamonix i januari. Jag blev oerhört glad och hedrad. Den bilden får sammanfatta lucka 5,6 och 7.
Mina tankar går till Andreas och JPs familjer. Tack för att jag fick träffa och lära känna er båda. 

Vila i frid

För er andra, fortsätt att leva livet.

// Linus

Regeringskris och lucka nr 4

Dag fyra bjuder jag på Miljöpartiet.
Inget mer eller mindre. Vilken soppa det blivit. Kunde blivit så bra och så kom SD. Just nu känns det som de gör allt för att förstöra Sverige. Tyvärr känns det inte bara så utan är väl så också.

// Linus

Pappa på presskonferens

Jag har ett inramat foto i lokalen som jag inte riktigt vet var det kommer ifrån. Hur som helst så står det nu i lokalen och minner om en svunnen tid. Min pappa är också fotograf, fast nu pensionär, och har jobbat både för en massa dagstidningar och även som filmfotograf på SVT. Otaliga är alla de resor han har gjort, bland annat till en massa olika länder i Afrika. Att jag skulle välja att bli fotograf var inte helt självklart. Först ville jag jobba med radio och att vara fotograf tyckte jag bara verkade trist och omständligt Redan då var jag rastlös och hade dåligt tålamod. Men så blev det så ändå. 
Intresset väcktes på riktigt när jag under en medialinje som jag gick på Biskops-Arnö, fick stå i mörkrummet första gången. Minns känslan så väl när jag stod där och vaskade fram mina bilder. Det var som någon starkt, stilla bara kom till mig där och då och jag visste att det var det jag ville satsa på. Min pappa blev kanske inte överförtjust över mitt yrkesval. Han visste och vet hur tufft det kan vara att arbeta som frilansfotograf. Men han har alltid varit stöttande, min mamma likaså som för övrigt arbetade på radion under en längre tid. Men nu när saker och ting är verklighet och jobbet rullar på är jag så otroligt glad att jag valde att satsa på just fotografin. Det har gett mig och ger mig så otroligt mycket.

Vad gäller bilden så är den tagen under Ebbe Carlsson-affären på 80-talet. Så här säger wikipedia:

Ebbe Carlsson-affären var en politisk skandal i Sverige som inleddes den 1 juni 1988, då tidningen Expressen avslöjade att bokförläggaren Ebbe Carlsson utredde PKK-spåret, det vill säga en teori om att den kurdiska gerillaorganisationen PKK skulle varit delaktiga i Palmemordet, med stöd från Sveriges dåvarande justitieminister Anna-Greta Leijon (s), och hade tillgång till hemlig information och olaglig avlyssningsutrustning.

På den tiden fanns inga mobiltelefoner, men jag minns att mamma vid något tillfälle satte på TV:n för att se om pappa var där och fick på så sätt svar om han kom hem till middagen eller inte.

// Anna

Det är något med det mörka....

För några veckor sedan var jag på möte med Ola Carlson och Pär Ljung som layoutar Ingenjören. Vi pratade bland annat om Ingenjörens omslag och att de alltid är så mörka. Bra - men mörka - och att det kunde vara fint med variation. Jag kan inte mer än hålla med. Men det är lustigt - jag är så svag för det mörka. 
Jag tror att den känslan föddes andra året på Fotoskolan. Minns så väl hur vi satt upp i en av flyglarna och skulle lära oss att bildbehandla i datorn, för första gången. Jag var sjukt nöjd för att jag hade lärt mig hur man klonade bort smuts på bilden (ditkommet av skit i kameran) och några var vi som hade fått nys om hur man använder lassot och mörkar ner i hörnen! - Wow! vilken grej! 
Ha ha - ja, och så blev det att nästan alla våra bilder blev mörkade i hörnen och fick en mörkare känsla överlag. Och det sitter i. Nu tar jag verkligen inte bara mörka bilder, har väldigt många ljusa också och med allehanda blixtar, men jag vet ju att hjärtat brinner för detta mörka. För att demonstrera min förkärlek för detta kommer här tre bilder som varit omslag på Ingenjören.

Så mitt löfte inför nästa år är att i allafall ta ljusa omslag varannan gång. En utmaning! Fortsättning följer.....

// Anna

Lucka nr3

Lucka nr 3 bjuder på tre bilder från ett jobb till Sydsvenskan som jag skrev och fotade själv. Resereportage om min gamla hemstad Alagna Sesia i norra Italien. Åk dit och bo på Rifugio Vigevano 2871 meter över havet. Fantastiskt vacker att vakna till solens första strålar som lyser in i rummet. Det är underbart att bo uppe på berget istället för nere i dalen. Längtar till vinter nu. Men den kommer väl snart. På bilderna syns Linus Kulstad och Hanna-Kajsa Fernström som båda kommer på besök i helgen. Grymt skoj.

// Linus