Kan det bli bättre än så här. Tryck på rubriken och njut. Jag blir glad.
// Linus
Looptroop Rockers & Spiderdogs - Aldrig (Akustisk version)
http://www.youtube.com/v/8YkQceBrdVc?version=3&autohide=1&showinfo=1&autohide=1&autoplay=1&feature=share&attribution_tag=puF8xdwZ-7qUkRf8zuhzpQ
onsdag 30 oktober 2013
tisdag 29 oktober 2013
En liten resa
Idag åkte jag till Skövde på jobb. 6.15 kom taxin och hämtade mig och 18.15 kom jag hem igen. Trodde först inte resan skulle bli av på grund av stormen Simone, men allt var precis som vanligt när jag kom till Centralen. Tåget gick i tid. Och jag var i tid. I god tid - som alltid. Jag KAN bara inte coola ner mig på den punkten och bara glida in på Centralen och direkt upp på tåget. Nej, jag måste ha marginal. OM det händer något oväntat. Och hellre sitta och softa när man väl är framme än sova en extra kvart. Jag har alltid varit sådan. Blir helt nervös annars. Beundrar människor som till exempel kan komma till flygplatsen bara en timme innan flyget går. Funkar icke för mig. Minst två timmar måste jag ha.
Hur som helst. Kom 45 minuter innan mitt tåg skulle gå. Så gick och köpte en kaffe för 40 kr! Jag är inte så ofta ute och dricker kaffe, men en capuccino för 40 kr! Lite väl dyrt kanske. Men jag valde den enkom för att det var fair trade.
 |
Kände mig grymt rutinerad då jag redan kvällen innan hade gjort min frukostmacka. När jag satt och åt såg jag Leif Silbersky. Förra gången jag åkte tåg för några veckor sedan såg jag Sven Wollter. Tydligen hög kändiskvot denna tidpunkt på Centralen.
|
 |
I väntan på tåget gick jag lite längre bort på perrongen och såg denna fina utsikt. Så coolt ändå att se Stadshuset i morgonljus när man står och väntar på perrongen. Kände att jag verkligen älskar denna staden. MEN alla dessa mörkklädda människor. Inklusive mig själv denna dag. Lägg märke till att den enda färgglada på denna bild är ett barn. Vad händer med oss när vi blir stora? Varför måste vi bli så trista?I väntan på tåget gick jag lite längre bort på perrongen och såg denna fina utsikt. Så coolt ändå att se Stadshuset i morgonljus när man står och väntar på perrongen. Kände att jag verkligen älskar denna staden.
MEN alla dessa mörkklädda människor. Inklusive mig själv denna dag. Lägg märke till att den enda färgglada på denna bild är ett barn. Vad händer med oss när vi blir stora? Varför måste vi bli så trista?
|
 |
| Väl framme fick jag se en informationsfilm på 3 minuter om all säkerhet jag skulle tänka på. Stod och tittade lite pliktskyldigt. Sedan följde några timmar med fotografering och rundvandring och så åt jag en inte så jättegod lunch. Men det var okej ändå. Avrundade med en sur godis för att höja stämningen på måltiden. Det var ett bra besök och jag kände mig nöjd när jag var klar. Men som alltid - i taxin på väg till tågstationen började tankarna komma och jag gick igenom i huvudet vad jag hade fotat. Och sedan snabbkollad ejag i kameran och kände bara NEJ jag måste tillbaka NU och komplettera. Hur ska detta funka?!! En känsla jag alltid får vid stora reportagejobb. Nu ska jag låta bilderna vila en dag innan jag tittar igenom dem. Hoppas min känsla är bättre imorgon. Men det är väl alltid så - att man aldrig blir riktigt nöjd. |
 |
| Hemma i Stockholm igen. Rullar över Centralbron och köerna är på topp. |
 |
| Hemma igen. Lika mörkt som när jag åkte. Men så attans underbart att komma hem till en underbar man och sina egna, fantastiska barn. Plus färdiglagad mat. Jag blev helt euforisk och lite rörd. Det är Linus och Sigge som står i fönstret. Och när jag öppnade dörren och kom in i hallen tog Sigge sina första steg. Inte helt första kanske, men så långt som han gick då hade han aldrig gjort. Coolt. Nu ska jag snart sova. |
// Anna
onsdag 23 oktober 2013
Jyllands-Posten
Jag har fått äran att arbeta för Jyllandsposten några gånger. Det är min vän och före detta chef Brian Karmark som har gett mig de roliga uppdragen. Vi lärde känna varandra när han var bildchef på Sydsvenskan för flera år sedan och jag vikarierade där i samma veva. Han och Lars Dareberg är de bästa chefer jag har haft under ett vikariat.
Båda sjukt kreativa, peppande och fulla med konstruktiv kritik. Perfekt! Jag kan sakna det där ibland, att ha en chef. Bildchef. Som egen är jag min egen chef kan man väl säga. Och det är jag relativt bra på, men ibland vore det skönt med någon som ger en lite kängor och ris och ros.
Så här blev några av jobben i tidningen. Plus några bilder som inte kom med. De jag träffade var Rigetta Klint, designer och författarparet Alexandra och Alexander Ahndoril.
I övrigt så är jag sjukt nöjd över att jag har börjat springa över en mil tillsammans med min fina vän och frilansjobbarkompis Annika Larsson. I kväll var det lite extra tungt så nu är jag helt slut. Fast på ett bra sätt. Snart blir det lite godis på det innan läggdags.
// Anna
Båda sjukt kreativa, peppande och fulla med konstruktiv kritik. Perfekt! Jag kan sakna det där ibland, att ha en chef. Bildchef. Som egen är jag min egen chef kan man väl säga. Och det är jag relativt bra på, men ibland vore det skönt med någon som ger en lite kängor och ris och ros.
Så här blev några av jobben i tidningen. Plus några bilder som inte kom med. De jag träffade var Rigetta Klint, designer och författarparet Alexandra och Alexander Ahndoril.
I övrigt så är jag sjukt nöjd över att jag har börjat springa över en mil tillsammans med min fina vän och frilansjobbarkompis Annika Larsson. I kväll var det lite extra tungt så nu är jag helt slut. Fast på ett bra sätt. Snart blir det lite godis på det innan läggdags.
// Anna
tisdag 22 oktober 2013
Födelsedag och ett fint ställe
Idag är det ett år sedan Sigge föddes. Faktiskt exakt. 19.57 närmare bestämt. Känns alltid så surrealistiskt att tänka tillbaka på BB-händelser. Vi firade med hemmagjord tårta! Hurra!
En helt annan grej - jag passerar ofta denna ödsliga minigolfbana när jag tar promenader, cyklar eller springer. Varje gång sneglar jag längtansfullt på den och hoppas att jag en dag ska få möjlighet att fotografera någon där. Förslagsvis någon musiker som orkar ta sig dit och posera lite coolt här och där i denna underbara miljö. Obs, jag är ej ironisk. Visst - platsen är något ödslig och sprudlar inte direkt av aktivitet längre, men jag tycker så mycket om sådana här små andrum där tiden stått stilla. För det mesta får dessa platser inte finnas kvar särskilt länge. Kontorshus och moderna lägenheter ska byggas. Trist tycker jag. Jag vill inte bo i en homogen stad. Bevara det lite ruffiga också. Hoppas fototillfället kommer. Gärna snart. För jag gillar denna plats skarpt.
// Anna
söndag 20 oktober 2013
Två roliga jobb publicerade idag
För ett litet tag sedan träffade jag Tomas Ledin tillsammans med oerhört duktiga och sympatiske Andreas Ekström. Vi hade stämt träff på en av restaurangerna på Djurgården. När jag satt där och åt ett av de bästa lamm jag har smakat, och lyssnade på Tomas Ledin och Andreas Ekströms fina samtal så slogs jag av hur fantastiskt detta jobb är. Alla roliga människor som jag har fått äran att träffa. Att få möta dem, lyssna på dem och få en liten kort inblick i deras personlighet. Jag känner mig så priviligierad.
Efter lunchen gick vi ut för att ta bilderna.
Jag hade i vanlig ordning redan rekat runt och fastnat för vattnet och de vackra träden precis utanför restaurangen. Vädret var mycket bra. Mulet. Men med risk för regn. Fast jag klarade mig med nöd och näppe. Precis när vi var färdiga började det ösregna. Phu! Ibland ska man ha tur. Bra var även Tomas Ledins färgskala. Funkade utmärkt med den lite dova ton som jag ville ha.
Så här blev det i tidningen. Himmel vad glad jag blev när jag såg hur fint de hade redigerat mitt material!
Ett annat jobb som var i Sydsvenskan idag var mitt möte med Katarina Timglas. Före detta elithockeyspelare och nu domare i samma sport.
Det var ett jobb som jag först inte hade så mycket tankar kring. Jag var rätt stressad när vi sågs. Skulle snabbt vidare till ett annat jobb , men lyckades dock lugna ner mig. Och hittade en massa fin vass! Som jag snöade in på rejält. Och fick ett jätteroligt och intressant samtal med Katarina. Det är också en grej jag gillar så oerhört mycket med mitt jobb. Att jag så ofta blir överraskad av alla dessa fina möten som på utsidan bara ser ut som "ett helt vanligt jobb".
Så här blev det i tidningen. Och lite längre ner de bilder som inte publicerades.
Nu ska jag äta knäckemacka med honung och ost. Godafton.
// Anna
Efter lunchen gick vi ut för att ta bilderna.
Jag hade i vanlig ordning redan rekat runt och fastnat för vattnet och de vackra träden precis utanför restaurangen. Vädret var mycket bra. Mulet. Men med risk för regn. Fast jag klarade mig med nöd och näppe. Precis när vi var färdiga började det ösregna. Phu! Ibland ska man ha tur. Bra var även Tomas Ledins färgskala. Funkade utmärkt med den lite dova ton som jag ville ha.
Så här blev det i tidningen. Himmel vad glad jag blev när jag såg hur fint de hade redigerat mitt material!
Ett annat jobb som var i Sydsvenskan idag var mitt möte med Katarina Timglas. Före detta elithockeyspelare och nu domare i samma sport.
Det var ett jobb som jag först inte hade så mycket tankar kring. Jag var rätt stressad när vi sågs. Skulle snabbt vidare till ett annat jobb , men lyckades dock lugna ner mig. Och hittade en massa fin vass! Som jag snöade in på rejält. Och fick ett jätteroligt och intressant samtal med Katarina. Det är också en grej jag gillar så oerhört mycket med mitt jobb. Att jag så ofta blir överraskad av alla dessa fina möten som på utsidan bara ser ut som "ett helt vanligt jobb".
Så här blev det i tidningen. Och lite längre ner de bilder som inte publicerades.
Nu ska jag äta knäckemacka med honung och ost. Godafton.
// Anna
 |
| Foto: Anna Simonsson |
 |
| Foto: Anna Simonsson |
lördag 19 oktober 2013
konst
Igår var jag på Konstakademien med mamma och Sigge för att se Carl Larsson-utställningen. Det var längesen jag var på museum. Helgerna har mest gått åt till att sticka ut och klättra. Vilket inte är fel utan grymt härligt, men jag har saknat att gå på museum också. Fast det lär det väl bli mer av nu när vintern närmar sig och det blir för kallt att sticka ut.
Jag hade lite svårt att gå runt lugnt och strosa loss bland Carl Larssons verk. Sigge var som en ål i min famn och ville hela tiden ner på golvet för att krypa. Det var lite svårt, just på Carl Larsson-utställningen där han skulle ha riskerat att bli trampad på om jag hade släppt ned honom. Så jag fick går ut rätt snabbt, men hann fastna för denna tavla. Tycker det var väldigt spännande att hustrun var lite skymd av mannen. Inte ofta man ser en sådan bildkomposition i målningar.
Sedan fikade vi. Och sen gick vi hem. Mycket trevligt avbrott i fotovardagen. Måste påminna mig själv att gå mer på konstutställningar. Alltid är det något som man fastnar för. Eller inte fastnar för. Väldigt givande och inspirerande båda sakerna.
// Anna
 |
| Sigge och jag insuper konst |
Jag hade lite svårt att gå runt lugnt och strosa loss bland Carl Larssons verk. Sigge var som en ål i min famn och ville hela tiden ner på golvet för att krypa. Det var lite svårt, just på Carl Larsson-utställningen där han skulle ha riskerat att bli trampad på om jag hade släppt ned honom. Så jag fick går ut rätt snabbt, men hann fastna för denna tavla. Tycker det var väldigt spännande att hustrun var lite skymd av mannen. Inte ofta man ser en sådan bildkomposition i målningar.
Sedan fikade vi. Och sen gick vi hem. Mycket trevligt avbrott i fotovardagen. Måste påminna mig själv att gå mer på konstutställningar. Alltid är det något som man fastnar för. Eller inte fastnar för. Väldigt givande och inspirerande båda sakerna.
// Anna
 |
| MYCKET intressant skåp |
 |
| Sigge far fram som ett jehu |
tisdag 15 oktober 2013
Lite jobb publicerade
Träffade Alexander Schulman och Sigge Eklund häromveckan. Likaså Antje Jackelén, som spås bli vår nya ärkebiskop. Så här blev det:
// Anna
// Anna
fredag 11 oktober 2013
Mot Borlänge
Kl. 6.30 i morse lämnade jag hemmet. Rätt så trött. Mörkt har det börjat bli ute vid denna tid. Detta mörker....Det gick så snabbt. Helt plötsligt var det höst. Som jag inte har något som helst emot, men bristen på ljus....Måste hitta ett sätt att hantera det för nu kommer det vara mörkt ett bra tag.
Hur som helst...7.45 gick tåget mot Borlänge. Jag var ute i god tid, som vanligt. Hatar att stressa och eftersom jag åkte från Älvsjö med pendeln vill jag ha lite marginaler. Är ju signalfel hela tiden. Och så även idag.
Köpte en alldeles för svag capuccino och sen blev det jobb, bildval hela resan upp. Senaste numret av Ingenjören har förresten kommit ut. Ska skriva lite mer om den längre fram, men tills dess - spana in vad fin den är där den tronar bland alla andra konkurrenter!
Omslaget är taget av min fina vän Daniel Nilsson.
Jag har märkt att jag kollar min mail på telefonen sjukt ofta. Likaså Facebook. Mailen är bra. Det måste jag ha koll på. Men fejjan.... Så jag tvingade mig att ta regelbundna ögon pauser från bildval och annat nättittande för att insupa höst. Och ljus. Och förhoppningsvis bunkra lite energi som jag kan ta fram när vintern kommer.
I Borlänge träffade jag en underbar kvinna som har flyttat hit från Iran och tog porträtt på henne vid spåren. Får visa hur det blev längre fram. Nu hem till Stockholm igen, och ytterligare ett jobb i Tyresö. Ska försöka vila lite på vägen hem, men personen som sitter bredvid mig har en och samma låt på repeat, ganska högt i sina lurar. Och så svider det i ögonen så det är nästan bekvämare att titta. I alla fall en väldigt fin dag. Och roligt att åka på en dagsresa.
// Anna
Hur som helst...7.45 gick tåget mot Borlänge. Jag var ute i god tid, som vanligt. Hatar att stressa och eftersom jag åkte från Älvsjö med pendeln vill jag ha lite marginaler. Är ju signalfel hela tiden. Och så även idag.
Köpte en alldeles för svag capuccino och sen blev det jobb, bildval hela resan upp. Senaste numret av Ingenjören har förresten kommit ut. Ska skriva lite mer om den längre fram, men tills dess - spana in vad fin den är där den tronar bland alla andra konkurrenter!
Omslaget är taget av min fina vän Daniel Nilsson.
Jag har märkt att jag kollar min mail på telefonen sjukt ofta. Likaså Facebook. Mailen är bra. Det måste jag ha koll på. Men fejjan.... Så jag tvingade mig att ta regelbundna ögon pauser från bildval och annat nättittande för att insupa höst. Och ljus. Och förhoppningsvis bunkra lite energi som jag kan ta fram när vintern kommer.
I Borlänge träffade jag en underbar kvinna som har flyttat hit från Iran och tog porträtt på henne vid spåren. Får visa hur det blev längre fram. Nu hem till Stockholm igen, och ytterligare ett jobb i Tyresö. Ska försöka vila lite på vägen hem, men personen som sitter bredvid mig har en och samma låt på repeat, ganska högt i sina lurar. Och så svider det i ögonen så det är nästan bekvämare att titta. I alla fall en väldigt fin dag. Och roligt att åka på en dagsresa.
// Anna
onsdag 9 oktober 2013
Citybanan
Apropå reportage....
Sitter och kollar gamla hårddiskar och försöker ta mig samman. Välja bilder till den nya hemsidan. Som jag måste uppdatera. Hittade detta jobb om Citybanan som jag gjorde för Ingenjören. Jag höll på med det i två år ungefär. Inte oavbrutet såklart. Det var en mammaledighet emellan bland annat. Plus att jag var tvungen att hålla på med det under en längre tid för att det skulle ha hunnit hända något emellan fototillfällena. Sedan tar det längre tid än man tror att få fototillstånd, prata med rätt människor, skapa förtroende, komma tillbaka för kompletterande bilder etc. En stor process som var ljusår från mina lite snabbare porträtt. Men väldigt väldigt roligt.
Himmel vilket stort projekt citybanan är! Ska bli väldigt spännande när den väl öppnar.
// Anna
Sitter och kollar gamla hårddiskar och försöker ta mig samman. Välja bilder till den nya hemsidan. Som jag måste uppdatera. Hittade detta jobb om Citybanan som jag gjorde för Ingenjören. Jag höll på med det i två år ungefär. Inte oavbrutet såklart. Det var en mammaledighet emellan bland annat. Plus att jag var tvungen att hålla på med det under en längre tid för att det skulle ha hunnit hända något emellan fototillfällena. Sedan tar det längre tid än man tror att få fototillstånd, prata med rätt människor, skapa förtroende, komma tillbaka för kompletterande bilder etc. En stor process som var ljusår från mina lite snabbare porträtt. Men väldigt väldigt roligt.
Himmel vilket stort projekt citybanan är! Ska bli väldigt spännande när den väl öppnar.
// Anna
 |
| Foto: Anna Simonsson |
 |
| Foto: Anna Simonsson |
 |
| Foto: Anna Simonsson |
 |
| Foto: Anna Simonsson |
 |
| Foto: Anna Simonsson |
 |
| Foto: Anna Simonsson |
 |
| Foto: Anna Simonsson |
 |
| Foto: Anna Simonsson |
 |
| Foto: Anna Simonsson |
måndag 7 oktober 2013
Alexandra Pascalidou
Träffade Alexandra Pascalidou i förra veckan. Så här blev det i tidningen. Roligt när det dras stort på bilder!
Har även lagt till två extra bilder som inte kom med.
Tänkte på det här med porträtt. Kom på i morse att jag väldigt sällan gör renodlade reportage nuförtiden. Det blir mycket porträttjobb. Som jag i och för sig tycker väldigt mycket om. Det är ju också som någon form av reportage, fast om en människa, och den personens karaktär. Det låter kanske pretentiöst, men vid större porträttjobb tycker jag att det är precis så det är. Jag tvingas vrida och vända ut och in på både mig själv och personen som ska porträtteras. Vilken miljö passar in bäst, vilket ljus, vilken stämning etc. Inte alltid så lätt, men roligt. Ibland får jag kontakt direkt, ibland tar det lite tid och ibland får jag ingen kontakt alls. Fast då brukar det lösa sig ändå. I bland i alla fall......
Men det roligaste är ju när det känns som att jag och den jag ska fotografera samarbetar för "bildens bästa". Då blir jag så himla glad. När det blir ett intensivt och väldigt givande möte. På alla plan. Så kändes det när jag träffade Melissa Horn till exempel. Lätt att låta klyschig när sådant sker, men det blir bara en sådan bra känsla vid sådana tillfällen.
Jag saknar dock det renodlade reportaget. Det som jag brann för (och fortfarande gör) och ENDAST skulle ägna mig åt, trodde jag, när jag gick ut fotoskolan. Men det ska jag ta tag i har jag tänkt. Börja göra fler egna bildreportage. Och jag har ett väldigt roligt reportage framöver som jag ser fram emot att göra.
Det får jag berätta mer om vid ett annat tillfälle.
// Anna
Har även lagt till två extra bilder som inte kom med.
Tänkte på det här med porträtt. Kom på i morse att jag väldigt sällan gör renodlade reportage nuförtiden. Det blir mycket porträttjobb. Som jag i och för sig tycker väldigt mycket om. Det är ju också som någon form av reportage, fast om en människa, och den personens karaktär. Det låter kanske pretentiöst, men vid större porträttjobb tycker jag att det är precis så det är. Jag tvingas vrida och vända ut och in på både mig själv och personen som ska porträtteras. Vilken miljö passar in bäst, vilket ljus, vilken stämning etc. Inte alltid så lätt, men roligt. Ibland får jag kontakt direkt, ibland tar det lite tid och ibland får jag ingen kontakt alls. Fast då brukar det lösa sig ändå. I bland i alla fall......
Men det roligaste är ju när det känns som att jag och den jag ska fotografera samarbetar för "bildens bästa". Då blir jag så himla glad. När det blir ett intensivt och väldigt givande möte. På alla plan. Så kändes det när jag träffade Melissa Horn till exempel. Lätt att låta klyschig när sådant sker, men det blir bara en sådan bra känsla vid sådana tillfällen.
Jag saknar dock det renodlade reportaget. Det som jag brann för (och fortfarande gör) och ENDAST skulle ägna mig åt, trodde jag, när jag gick ut fotoskolan. Men det ska jag ta tag i har jag tänkt. Börja göra fler egna bildreportage. Och jag har ett väldigt roligt reportage framöver som jag ser fram emot att göra.
Det får jag berätta mer om vid ett annat tillfälle.
// Anna
 |
| Foto: Anna Simonsson |
 |
| Foto: Anna Simonsson |
lördag 5 oktober 2013
En Ola fotograferad
För några veckor sedan träffade jag Ola Ringdahl som har skrivit en handbok för skilda män. Han hade sin lokal på Söder så vi bestämde träff där. Insåg snabbt att det var utomhus, inte i hans lokal, som jag vill fotografera honom. Rekade en liten vända på Katarina Bangata och hittade denna fina fasad. Cykeln stod lite längre till vänster om fönstret, men jag flyttade den en aningen närmare för att få med den i bild. Jag tyckte den var så fin. Och passade in på något sätt.
När det är lite mindre porträttjobb, som detta, tycker jag mycket om att hålla ihop bilderna färgmässigt. Men ändå försöka hitta en variation i utsnitt och uttryck hos personen (om det går) samt bakgrund. Här jobbade jag på ett väldigt litet utrymme. Ca 3 meter. Ser det som en liten utmaning för mig själv att hitta så mycket variation som möjligt på en liten yta. Jag tycker att det är väldigt roligt att jobba så. Miljöerna och väggarna omkring mig får liksom egna liv. Väggar och dörrar som jag i vanliga fall bara passerar, tvingas jag att se.
Ola Ringdahl var väldigt trevlig och det var ett bra möte. Rekningen och fotograferingen tog inte så lång tid, men det är så jag gillar att jobba ibland. Snabbt och effektivt. (OBS! Inte alltid. Många gånger vill jag ha mer tid, men får det inte. Fast det är ett annat inlägg...)
Läs artikeln och titta på layouten här.
// Anna
När det är lite mindre porträttjobb, som detta, tycker jag mycket om att hålla ihop bilderna färgmässigt. Men ändå försöka hitta en variation i utsnitt och uttryck hos personen (om det går) samt bakgrund. Här jobbade jag på ett väldigt litet utrymme. Ca 3 meter. Ser det som en liten utmaning för mig själv att hitta så mycket variation som möjligt på en liten yta. Jag tycker att det är väldigt roligt att jobba så. Miljöerna och väggarna omkring mig får liksom egna liv. Väggar och dörrar som jag i vanliga fall bara passerar, tvingas jag att se.
Ola Ringdahl var väldigt trevlig och det var ett bra möte. Rekningen och fotograferingen tog inte så lång tid, men det är så jag gillar att jobba ibland. Snabbt och effektivt. (OBS! Inte alltid. Många gånger vill jag ha mer tid, men får det inte. Fast det är ett annat inlägg...)
Läs artikeln och titta på layouten här.
// Anna
 |
| Foto: Anna Simonsson |
 |
| Foto: Anna Simonsson |
 |
| Foto: Anna Simonsson |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)