Leta i den här bloggen

tisdag 26 november 2013

Repro

Jag sitter och jobbar med repron till Ingenjören. Nya numret ska skickas till tryckeriet på fredag och då är det alltid mycket sitta still framför datorn samma vecka som det är lämning. Igår var det segt, men idag går det bättre. Och jag är snart klar med allt. Ska bara bolla lite grejer med Linus i kväll. Sedan är det färdigcmykat för denna gång.
Jag ser mycket fram emot nya numret. Tycker det blev riktigt bra. Så här såg senaste numrets omslag ut. Tagen av den eminenta fotografen och goda vännen Daniel Nilsson.


För övrigt tycker jag det är så fruktansvärt hemskt, det som har hänt i Syrien. Att Niclas Hammarström och Magnus Falkehed har försvunnit. Hoppas hoppas att allt slutar bra och att man snart får reda på hur de mår. 

// Anna

onsdag 20 november 2013

Berlin i mitt hjärta

För två veckor sedan, ungefär, var vi i Berlin. Två korta dygn som kändes som en vecka . Minst. Jag tror att jag har varit i Berlin tre gånger. Varav en gång i jobb. Och för varje gång får jag mer och mer hum om staden, förstår hur den hänger ihop, och blir mer och mer förälskad!
Vi bodde på ett grymt hotell på Warschauer Strasse som heter Michelberger Hotel. Kan jag verkligen rekommendera. Det finns så mycket att säga om denna stad så alla ord blir helt banala. Det får bli ett hopplock av bilder istället.

// Anna

Frukost på Muräna Bar

Mer sånt här i Sverige

Vårt hotell, med väldigt härlig utsikt. Obs! Ej ironi. Jag gillade att vakna upp och spana ut på U-Bahn-tåget som kom och gick med en massa folk.


Sen lunch på Adanas Grillhouse i Kreuzberg.

Bra ställe att gå av på för att snabbt komma till superbra retro-affärer i Prenzlauer Berg.

Kunde inte låta bli att ta lite kort.

Självklart ska brandstationen prydas med lite fina gubbar.

Stege upp till sovloftet i hotellrummet.

Helmut Newton och jag på Fotomuséet.


tisdag 19 november 2013

Högt och djupt

Förra inlägget handlade om utställning denna gång om djupdykning.
Apneadykning ( dykning utan tuber ) i ett gammalt stenbrott i Skåne.  Det var 60 meter djupt. Efter 30 meter kunde dykarna inte se handen framför sig. Läskigt. Jag stannade på ytan och strax under, trampade vatten i en och en halv timme. Jobbigt. För varje dykare som dök ner och kom upp från det svarta vattnet vart det kallare och kallare. Lite läskigt var att det brutits svart granit till gravstenar i stenbrottet innan det med tiden fylldes med vatten. Sjukt roligt jobb.

// Linus

lördag 16 november 2013

Utställning

Trött, glad och stolt.
Igår hade jag vernissage på Galleri Magnolia på söder i Stockholm. Otroligt roligt att det kom så mycket folk. Ett par hundra personer kom på fotograf Jonas Paulsson och min vernissage. Det var trångt, immigt och sjukt kul. Tack alla som kämpade sig igenom regn eller skippade sverige-portugal matchen för att se på mina bilder. Tack alla som var där. Ovant att få så mycket uppmärksamhet. Blir lite blyg och det är lite svårt att skriva om det. Vernissagen gav helt klart mersmak. Fler utställningar blir det. 
För er som inte var där igår. Gå dit, spana på bilderna, käka gott och ta en god öl och dröm dig bort.
Tack Marcus Ferdman, Per Backström, Jonas Paulsson, Jacob på Karbin klätterhall, Anders Tapper och massa andra som gjorde detta möjligt.   

// Linus




tisdag 12 november 2013

Håkan Lans

Såg att DN hade träffat Håkan Lans för ett tag sedan. Jag har också träffat honom, fast för ca två år sedan. En speciell man som var rätt så svår att fota tycker jag. Han hade dock en hel del sköna historier att berätta om saker han hade varit med om. Och en guidening (stavas det så?) runt Saltsjöbadens hotell fick jag också med en rolig kunga-anekdot.

// Anna

Foto: Anna Simonsson

Foto: Anna Simonsson

Foto: Anna Simonsson

måndag 11 november 2013

Halmstad dag två

Dagen började bra med hjärta på rostemackan. Sedan till simhallen med hjärtat i halsgropen. Hur skulle det gå att fota under vattnet? Något jag aldrig har gjort förut. Men det gick bra. Och var så sjukt kul. Stor lättnad.

God frulle


Sedan var det jobb hela dagen. Jag kom tillbaka till hotellet runt 18. Drog på mig springkläderna och stack ut en sväng för att smälta dagen och svettas lite. Och köpa frukt och godis. Imorgon blir det bara lite småkompletteringar innan jag åker hemåt igen.

Tänkte på det här med barn och jobb. Att ha barn och vara frilans. Det är en kärleksutmaning. De senaste månaderna har både jag och Linus jobbat varje kväll efter att barnen har somnat. Och tränat. Ribban för vad som är trötthet har höjts några snäpp och helt plötsligt bränner man på i ännu högre tempo än man gjorde när man inte hade barn. Ens effektivitet har ökat med 200 procent. Hur är det möjligt? Det har börjat bli en lyx att bara kunna slappa om kvällarna. Men jag känner också en enorm glädje att vi på något konstigt sätt får ihop det ändå. Visserligen med stor hjälp från våra föräldrar men vi hjälper också varandra väldigt mycket. 

En bild  jag tog på Carl Schlyter för några år sedan, får symbolisera mina känslor just nu. Han hade med sig ett av sina barn under en jobbdag som jag följde honom. Jag tyckte det var fint på något sätt. Fick lite 70-tals-känsla och tankar till barndomen och de gånger jag följde med mamma eller pappa till jobbet. 

Nu ska jag snart gå och lägga mig. Ska bara gå igenom bilderna jag tog idag och göra ett första urval. Jag tror det blir bra. Får visa bilderna lite längre fram.

// Anna




söndag 10 november 2013

Lite Berlin och mot roligt jobb

Var i Berlin i två dygn för att fira Linus födelsedag. Den staden alltså. Jag blir kär! Den får mig att känna mig så levande och himmel vad mycket inspiration den ger. Får skriva mer om den i ett annat inlägg. Vi vandrade runt en massa och köpte kläder och några fotoböcker.

Grymma böcker köpta i en bokhandel på Oranien Strasse samt på fotomuséet.

Men just nu är jag inte i Berlin utan i Halmstad för att fota en mycket spännande person. Att åka på ett större jobb själv är speciellt. Både roligt och lite nervöst. Det blir så klart och tydligt att det bara är du som ansvarar för om det ska bli bra eller dåligt. Det finns ingen i närheten att bolla tankar med eller att ha som sällskap. Jag gillar det. Men det är helt klart en speciell känsla.

Redan trött efter endast 6 mil. Men jag kämpar på och tackar P1 för att den kanalen finns.

Fika med egenbakad bulle. Försöker alltid att köpa så lite som möjligt när jag är på resa. Inte av snålhet utan för att det känns så mycket bättre. Smakar bättre. Orkade dock inte ta med kaffe.



Äntligen kom jag fram till ett Halmstad i mörker. Checkade in på hotellet och blev helt deprimerad när jag kom in på mitt rum. Gick ner i receptionen och lyckades byta till ett bättre rum med utsikt mot ån. Men dessa hotellrum alltså.... Varför känner man sig alltid så ensam när man är inne i dem? Och svarta gardiner? Varför?

Trist hotellrum som ser bättre ut på bild än i verkligheten.



Personen jag skulle träffa hade tyvärr fått förhinder så vi kommer att ses först imorgon. Hade gärna velat träffas i kväll för att träffas, prata och lägga upp lite taktik, men får ta det imorgon istället innan vi börjar fota. Typiskt, men nu är det som det är. För att landa lite stack jag ut och sprang. Mycket skönt efter drygt 5 timmar i bil. Passade på att reka simhallen där jag ska börja dagen imorgon. Simhallen var stängd, men aktivitet förekom ändå. Jag stod som en fluktare utanför och tog lite kom ihåg bilder.

Rekning av simhall.
I anslutning till denna hall fanns en mindre bassäng där de hade babysim. Det är helt sjukt men jag klarar inte riktigt av sådant nuförtiden. Blir helt mjuk och gråtmild i hjärtat när jag ser minsta lilla aktivitet där barn är involverade. Den känslan ville jag inte ha just idag. Jag var ju ute efter idéer och inspiration, så jag sprang snabbt tillbaka till hotellet, duschade och gick ut och åt. Med anteckningsblocket. Nu ska jag glo lite på TV, förbereda mig för imorgon och kanske äta lite godis. Jag stannar här till tisdag eftermiddag så det blir säkert någon mer rapport imorgon.

// Anna

tisdag 5 november 2013

under jorden

Förra veckan skulle jag fotografera en man på ett sjukhus. För att få till en bra bild gick vi ner i gångarna under sjukhuset. Om jag förstod det rätt så hade de byggts för att främst användas om det skulle bli krig! Men nu verkade utrymmet mest användas som olika lärosalar och förråd. Vi gick i allafall in i ett utav rummen, så att jag fick reka lite var vi skulle ta bilden och där låg det en docka. En obehaglig docka. Eller rättare sagt - alla dockor i naturlig människostorlek är obehagliga. Klart skräckfilmskänsla på den.
- Vänta här, sa mannen jag skulle fota. Jag ska bara hämta en grej. Ibland kan ljuset släckas i de här rummen, men du behöver inte oroa dig, det brukar kommer tillbaka snabbt.

Jaha, tack för den, tänkte jag och försökte känna mig avspänd där jag var under jorden, i ett klart konstigt rum med en obehaglig docka. 
Men allt gick bra. Dockan reste sig inte upp ur sängen, lamporna släcktes inte och tiden jag var ensam i rummet blev kort. Och jobbet gick bra.

// Anna