Kl. 6.30 i morse lämnade jag hemmet. Rätt så trött. Mörkt har det börjat bli ute vid denna tid. Detta mörker....Det gick så snabbt. Helt plötsligt var det höst. Som jag inte har något som helst emot, men bristen på ljus....Måste hitta ett sätt att hantera det för nu kommer det vara mörkt ett bra tag.
Hur som helst...7.45 gick tåget mot Borlänge. Jag var ute i god tid, som vanligt. Hatar att stressa och eftersom jag åkte från Älvsjö med pendeln vill jag ha lite marginaler. Är ju signalfel hela tiden. Och så även idag.
Köpte en alldeles för svag capuccino och sen blev det jobb, bildval hela resan upp. Senaste numret av Ingenjören har förresten kommit ut. Ska skriva lite mer om den längre fram, men tills dess - spana in vad fin den är där den tronar bland alla andra konkurrenter!
Omslaget är taget av min fina vän Daniel Nilsson.
Jag har märkt att jag kollar min mail på telefonen sjukt ofta. Likaså Facebook. Mailen är bra. Det måste jag ha koll på. Men fejjan.... Så jag tvingade mig att ta regelbundna ögon pauser från bildval och annat nättittande för att insupa höst. Och ljus. Och förhoppningsvis bunkra lite energi som jag kan ta fram när vintern kommer.
I Borlänge träffade jag en underbar kvinna som har flyttat hit från Iran och tog porträtt på henne vid spåren. Får visa hur det blev längre fram. Nu hem till Stockholm igen, och ytterligare ett jobb i Tyresö. Ska försöka vila lite på vägen hem, men personen som sitter bredvid mig har en och samma låt på repeat, ganska högt i sina lurar. Och så svider det i ögonen så det är nästan bekvämare att titta. I alla fall en väldigt fin dag. Och roligt att åka på en dagsresa.
// Anna
Leta i den här bloggen
fredag 11 oktober 2013
onsdag 9 oktober 2013
Citybanan
Apropå reportage....
Sitter och kollar gamla hårddiskar och försöker ta mig samman. Välja bilder till den nya hemsidan. Som jag måste uppdatera. Hittade detta jobb om Citybanan som jag gjorde för Ingenjören. Jag höll på med det i två år ungefär. Inte oavbrutet såklart. Det var en mammaledighet emellan bland annat. Plus att jag var tvungen att hålla på med det under en längre tid för att det skulle ha hunnit hända något emellan fototillfällena. Sedan tar det längre tid än man tror att få fototillstånd, prata med rätt människor, skapa förtroende, komma tillbaka för kompletterande bilder etc. En stor process som var ljusår från mina lite snabbare porträtt. Men väldigt väldigt roligt.
Himmel vilket stort projekt citybanan är! Ska bli väldigt spännande när den väl öppnar.
// Anna
Sitter och kollar gamla hårddiskar och försöker ta mig samman. Välja bilder till den nya hemsidan. Som jag måste uppdatera. Hittade detta jobb om Citybanan som jag gjorde för Ingenjören. Jag höll på med det i två år ungefär. Inte oavbrutet såklart. Det var en mammaledighet emellan bland annat. Plus att jag var tvungen att hålla på med det under en längre tid för att det skulle ha hunnit hända något emellan fototillfällena. Sedan tar det längre tid än man tror att få fototillstånd, prata med rätt människor, skapa förtroende, komma tillbaka för kompletterande bilder etc. En stor process som var ljusår från mina lite snabbare porträtt. Men väldigt väldigt roligt.
Himmel vilket stort projekt citybanan är! Ska bli väldigt spännande när den väl öppnar.
// Anna
![]() |
| Foto: Anna Simonsson |
![]() |
| Foto: Anna Simonsson |
![]() |
| Foto: Anna Simonsson |
![]() |
| Foto: Anna Simonsson |
![]() |
| Foto: Anna Simonsson |
![]() |
| Foto: Anna Simonsson |
![]() |
| Foto: Anna Simonsson |
![]() |
| Foto: Anna Simonsson |
![]() |
| Foto: Anna Simonsson |
måndag 7 oktober 2013
Alexandra Pascalidou
Träffade Alexandra Pascalidou i förra veckan. Så här blev det i tidningen. Roligt när det dras stort på bilder!
Har även lagt till två extra bilder som inte kom med.
Tänkte på det här med porträtt. Kom på i morse att jag väldigt sällan gör renodlade reportage nuförtiden. Det blir mycket porträttjobb. Som jag i och för sig tycker väldigt mycket om. Det är ju också som någon form av reportage, fast om en människa, och den personens karaktär. Det låter kanske pretentiöst, men vid större porträttjobb tycker jag att det är precis så det är. Jag tvingas vrida och vända ut och in på både mig själv och personen som ska porträtteras. Vilken miljö passar in bäst, vilket ljus, vilken stämning etc. Inte alltid så lätt, men roligt. Ibland får jag kontakt direkt, ibland tar det lite tid och ibland får jag ingen kontakt alls. Fast då brukar det lösa sig ändå. I bland i alla fall......
Men det roligaste är ju när det känns som att jag och den jag ska fotografera samarbetar för "bildens bästa". Då blir jag så himla glad. När det blir ett intensivt och väldigt givande möte. På alla plan. Så kändes det när jag träffade Melissa Horn till exempel. Lätt att låta klyschig när sådant sker, men det blir bara en sådan bra känsla vid sådana tillfällen.
Jag saknar dock det renodlade reportaget. Det som jag brann för (och fortfarande gör) och ENDAST skulle ägna mig åt, trodde jag, när jag gick ut fotoskolan. Men det ska jag ta tag i har jag tänkt. Börja göra fler egna bildreportage. Och jag har ett väldigt roligt reportage framöver som jag ser fram emot att göra.
Det får jag berätta mer om vid ett annat tillfälle.
// Anna
Har även lagt till två extra bilder som inte kom med.
Tänkte på det här med porträtt. Kom på i morse att jag väldigt sällan gör renodlade reportage nuförtiden. Det blir mycket porträttjobb. Som jag i och för sig tycker väldigt mycket om. Det är ju också som någon form av reportage, fast om en människa, och den personens karaktär. Det låter kanske pretentiöst, men vid större porträttjobb tycker jag att det är precis så det är. Jag tvingas vrida och vända ut och in på både mig själv och personen som ska porträtteras. Vilken miljö passar in bäst, vilket ljus, vilken stämning etc. Inte alltid så lätt, men roligt. Ibland får jag kontakt direkt, ibland tar det lite tid och ibland får jag ingen kontakt alls. Fast då brukar det lösa sig ändå. I bland i alla fall......
Men det roligaste är ju när det känns som att jag och den jag ska fotografera samarbetar för "bildens bästa". Då blir jag så himla glad. När det blir ett intensivt och väldigt givande möte. På alla plan. Så kändes det när jag träffade Melissa Horn till exempel. Lätt att låta klyschig när sådant sker, men det blir bara en sådan bra känsla vid sådana tillfällen.
Jag saknar dock det renodlade reportaget. Det som jag brann för (och fortfarande gör) och ENDAST skulle ägna mig åt, trodde jag, när jag gick ut fotoskolan. Men det ska jag ta tag i har jag tänkt. Börja göra fler egna bildreportage. Och jag har ett väldigt roligt reportage framöver som jag ser fram emot att göra.
Det får jag berätta mer om vid ett annat tillfälle.
// Anna
![]() |
| Foto: Anna Simonsson |
![]() |
| Foto: Anna Simonsson |
lördag 5 oktober 2013
En Ola fotograferad
För några veckor sedan träffade jag Ola Ringdahl som har skrivit en handbok för skilda män. Han hade sin lokal på Söder så vi bestämde träff där. Insåg snabbt att det var utomhus, inte i hans lokal, som jag vill fotografera honom. Rekade en liten vända på Katarina Bangata och hittade denna fina fasad. Cykeln stod lite längre till vänster om fönstret, men jag flyttade den en aningen närmare för att få med den i bild. Jag tyckte den var så fin. Och passade in på något sätt.
När det är lite mindre porträttjobb, som detta, tycker jag mycket om att hålla ihop bilderna färgmässigt. Men ändå försöka hitta en variation i utsnitt och uttryck hos personen (om det går) samt bakgrund. Här jobbade jag på ett väldigt litet utrymme. Ca 3 meter. Ser det som en liten utmaning för mig själv att hitta så mycket variation som möjligt på en liten yta. Jag tycker att det är väldigt roligt att jobba så. Miljöerna och väggarna omkring mig får liksom egna liv. Väggar och dörrar som jag i vanliga fall bara passerar, tvingas jag att se.
Ola Ringdahl var väldigt trevlig och det var ett bra möte. Rekningen och fotograferingen tog inte så lång tid, men det är så jag gillar att jobba ibland. Snabbt och effektivt. (OBS! Inte alltid. Många gånger vill jag ha mer tid, men får det inte. Fast det är ett annat inlägg...)
Läs artikeln och titta på layouten här.
// Anna
När det är lite mindre porträttjobb, som detta, tycker jag mycket om att hålla ihop bilderna färgmässigt. Men ändå försöka hitta en variation i utsnitt och uttryck hos personen (om det går) samt bakgrund. Här jobbade jag på ett väldigt litet utrymme. Ca 3 meter. Ser det som en liten utmaning för mig själv att hitta så mycket variation som möjligt på en liten yta. Jag tycker att det är väldigt roligt att jobba så. Miljöerna och väggarna omkring mig får liksom egna liv. Väggar och dörrar som jag i vanliga fall bara passerar, tvingas jag att se.
Ola Ringdahl var väldigt trevlig och det var ett bra möte. Rekningen och fotograferingen tog inte så lång tid, men det är så jag gillar att jobba ibland. Snabbt och effektivt. (OBS! Inte alltid. Många gånger vill jag ha mer tid, men får det inte. Fast det är ett annat inlägg...)
Läs artikeln och titta på layouten här.
// Anna
![]() |
| Foto: Anna Simonsson |
![]() |
| Foto: Anna Simonsson |
![]() |
| Foto: Anna Simonsson |
fredag 27 september 2013
Melissa Horn
För flera veckor sedan fotade jag Melissa Horn för Sonic. Det skulle bli omslagsbilden på höstnumret. Det var ett av mina första jobb efter mammaledigheten. Som vanligt, efter ett längre uppehåll, var jag rätt så nervös och väldigt mån om att det skulle gå bra. Bli bra. Jag hade fått lite tankar från tidningen vilken stämning de var ute efter i bilderna och beslutade mig för att fotografera henne på Årstafältet som ligger nära där vi bor. Jag har passerat där några gånger när jag har varit ute och sprungit, och visste att ljuset var väldigt fint runt 18-tiden. Så jag frågade helt enkelt om det var okej att vi sågs utanför vanlig arbetstid. Och det funkade utmärkt. Jag blir så glad när den man ska fotografera ställer upp på andra tider än man är van vid, och även tar sig till en plats som man har bestämt är fin.
Mötet med Melissa Horn blev mycket bra. Jag var först lite skeptisk, för hon skulle ha med sig både en sminkös samt en tjej från skivbolaget. Jag brukar tycka det är bäst att träffas själv med den man ska fota, men de var hur softa som helst så det gick väldigt bra.
Så här blev det:
// Anna
Mötet med Melissa Horn blev mycket bra. Jag var först lite skeptisk, för hon skulle ha med sig både en sminkös samt en tjej från skivbolaget. Jag brukar tycka det är bäst att träffas själv med den man ska fota, men de var hur softa som helst så det gick väldigt bra.
Så här blev det:
// Anna
![]() |
| En annan bild jag tog |
fredag 13 september 2013
Ett vanligt jobb
För några veckor sedan gjorde jag ett jobb som handlade om byggjobbare och mobiltelefoni. Att det innebar stor risk att prata i sin mobiltelefon när man var mitt inne i en arbetssituation på bygget. Och att man skulle gå undan om man fick ett samtal man var tvungen att ta.
Hur som helst, dessa byggjobb slutar aldrig att överraska mig och göra mig så glad.
Till ytan ett helt vanligt jobb, men väl på plats träffar vi ofta på så himla sköna personer. De är oerhört tillmötesgående, snälla och har en lite rå men hjärtlig jargong. Jag gillar det. Raka puckar helt enkelt.
Så här blev det i tidningen.
// Anna
Hur som helst, dessa byggjobb slutar aldrig att överraska mig och göra mig så glad.
Till ytan ett helt vanligt jobb, men väl på plats träffar vi ofta på så himla sköna personer. De är oerhört tillmötesgående, snälla och har en lite rå men hjärtlig jargong. Jag gillar det. Raka puckar helt enkelt.
Så här blev det i tidningen.
// Anna
fredag 6 september 2013
Misärlunch
Jag har en tendens att stressa upp mig själv till max och arbeta som om allehanda deadlines avlöser varandra. Alltifrån att packa upp kamerautrustningen snabbt till att bildbehandla non stop utan att ens ta paus för att äta. Ibland är jag bra på att ta det lite lugnare, men just idag har det känts som att jag tävlar mot någon snabbare hela tiden. Kommer liksom inte ifatt. Så jag skruvar bara upp tempot högre och högre.
Dagen till ära blev det en underbar, nyttig och god hälskokostsallad till lunch.
// Anna
Dagen till ära blev det en underbar, nyttig och god hälskokostsallad till lunch.
// Anna
| Min härliga lunch framför datorn |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



















