Repro

Jag sitter och jobbar med repron till Ingenjören. Nya numret ska skickas till tryckeriet på fredag och då är det alltid mycket sitta still framför datorn samma vecka som det är lämning. Igår var det segt, men idag går det bättre. Och jag är snart klar med allt. Ska bara bolla lite grejer med Linus i kväll. Sedan är det färdigcmykat för denna gång.
Jag ser mycket fram emot nya numret. Tycker det blev riktigt bra. Så här såg senaste numrets omslag ut. Tagen av den eminenta fotografen och goda vännen Daniel Nilsson.

För övrigt tycker jag det är så fruktansvärt hemskt, det som har hänt i Syrien. Att Niclas Hammarström och Magnus Falkehed har försvunnit. Hoppas hoppas att allt slutar bra och att man snart får reda på hur de mår. 

// Anna

Snyggt och det ser lite mysigt ut

Cool GoPro-film. Se den.

FILM

// Linus

Berlin i mitt hjärta

För två veckor sedan, ungefär, var vi i Berlin. Två korta dygn som kändes som en vecka . Minst. Jag tror att jag har varit i Berlin tre gånger. Varav en gång i jobb. Och för varje gång får jag mer och mer hum om staden, förstår hur den hänger ihop, och blir mer och mer förälskad!
Vi bodde på ett grymt hotell på Warschauer Strasse som heter Michelberger Hotel. Kan jag verkligen rekommendera. Det finns så mycket att säga om denna stad så alla ord blir helt banala. Det får bli ett hopplock av bilder istället.

// Anna

Frukost på Muräna Bar

Mer sånt här i Sverige

Vårt hotell, med väldigt härlig utsikt. Obs! Ej ironi. Jag gillade att vakna upp och spana ut på U-Bahn-tåget som kom och gick med en massa folk.

Sen lunch på Adanas Grillhouse i Kreuzberg.

Bra ställe att gå av på för att snabbt komma till superbra retro-affärer i Prenzlauer Berg.

Kunde inte låta bli att ta lite kort.

Självklart ska brandstationen prydas med lite fina gubbar.

Stege upp till sovloftet i hotellrummet.

Helmut Newton och jag på Fotomuséet.

Högt och djupt

Förra inlägget handlade om utställning denna gång om djupdykning.
Apneadykning ( dykning utan tuber ) i ett gammalt stenbrott i Skåne.  Det var 60 meter djupt. Efter 30 meter kunde dykarna inte se handen framför sig. Läskigt. Jag stannade på ytan och strax under, trampade vatten i en och en halv timme. Jobbigt. För varje dykare som dök ner och kom upp från det svarta vattnet vart det kallare och kallare. Lite läskigt var att det brutits svart granit till gravstenar i stenbrottet innan det med tiden fylldes med vatten. Sjukt roligt jobb.

// Linus

Utställning

Trött, glad och stolt.
Igår hade jag vernissage på Galleri Magnolia på söder i Stockholm. Otroligt roligt att det kom så mycket folk. Ett par hundra personer kom på fotograf Jonas Paulsson och min vernissage. Det var trångt, immigt och sjukt kul. Tack alla som kämpade sig igenom regn eller skippade sverige-portugal matchen för att se på mina bilder. Tack alla som var där. Ovant att få så mycket uppmärksamhet. Blir lite blyg och det är lite svårt att skriva om det. Vernissagen gav helt klart mersmak. Fler utställningar blir det. 
För er som inte var där igår. Gå dit, spana på bilderna, käka gott och ta en god öl och dröm dig bort.
Tack Marcus Ferdman, Per Backström, Jonas Paulsson, Jacob på Karbin klätterhall, Anders Tapper och massa andra som gjorde detta möjligt.   

// Linus

Håkan Lans

Såg att DN hade träffat Håkan Lans för ett tag sedan. Jag har också träffat honom, fast för ca två år sedan. En speciell man som var rätt så svår att fota tycker jag. Han hade dock en hel del sköna historier att berätta om saker han hade varit med om. Och en guidening (stavas det så?) runt Saltsjöbadens hotell fick jag också med en rolig kunga-anekdot.

// Anna

Foto: Anna Simonsson

Foto: Anna Simonsson

Foto: Anna Simonsson

Halmstad dag två

Dagen började bra med hjärta på rostemackan. Sedan till simhallen med hjärtat i halsgropen. Hur skulle det gå att fota under vattnet? Något jag aldrig har gjort förut. Men det gick bra. Och var så sjukt kul. Stor lättnad.

God frulle

Sedan var det jobb hela dagen. Jag kom tillbaka till hotellet runt 18. Drog på mig springkläderna och stack ut en sväng för att smälta dagen och svettas lite. Och köpa frukt och godis. Imorgon blir det bara lite småkompletteringar innan jag åker hemåt igen.

Tänkte på det här med barn och jobb. Att ha barn och vara frilans. Det är en kärleksutmaning. De senaste månaderna har både jag och Linus jobbat varje kväll efter att barnen har somnat. Och tränat. Ribban för vad som är trötthet har höjts några snäpp och helt plötsligt bränner man på i ännu högre tempo än man gjorde när man inte hade barn. Ens effektivitet har ökat med 200 procent. Hur är det möjligt? Det har börjat bli en lyx att bara kunna slappa om kvällarna. Men jag känner också en enorm glädje att vi på något konstigt sätt får ihop det ändå. Visserligen med stor hjälp från våra föräldrar men vi hjälper också varandra väldigt mycket. 

En bild  jag tog på Carl Schlyter för några år sedan, får symbolisera mina känslor just nu. Han hade med sig ett av sina barn under en jobbdag som jag följde honom. Jag tyckte det var fint på något sätt. Fick lite 70-tals-känsla och tankar till barndomen och de gånger jag följde med mamma eller pappa till jobbet. 

Nu ska jag snart gå och lägga mig. Ska bara gå igenom bilderna jag tog idag och göra ett första urval. Jag tror det blir bra. Får visa bilderna lite längre fram.

// Anna