När jag har varit så där nervös har jag ofta önskat att jag aldrig tackade ja till uppdraget, men såklart genomför jag det. Ibland går det inte alltid som jag vill, men för det mesta går det bra och då är det som att jag växer lite som fotograf (och människa) och känner mig så himla glad. Upprymd. Och är hur nöjd som helst över att jag tackade ja till jobbet!
Ett sådant jobb var när jag skulle fota fyra artister på samma gång till Sonics årskrönika 2010.
Allt skulle fotas i studio. STUDIO! Jag som nästan aldrig vistas i studio. Men jag tackade ja. Åkte till den hyrda studion några dagar innan för att gå igenom utrustningen och få lite mer koll på ljuset. Och bli tryggare med miljön.
Dagen kom och jag var så nervös så jag trodde jag skulle gå av. Speciellt nervös över att dirigera och försöka inspirera fyra artister som alla spretade åt olika håll. Jag arbetar mest med att folk får se ut som de känner för framför kameran (nästan alltid iallafall), så att ge konkreta direktioner om hur folk ska stå och framför allt se ut känns alltid extra nervöst. Jag hade lite skisser, hur jag hade tänkt att de kunde stå framför kameran, som jag hade ritat ned på ett papper dagen innan.
Allt gick bra och på vägen hem var jag så glad över att ha vunnit ännu en seger över nervositeten och rösten som säger att man inte kan.
// Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar