Att ta porträtt

Jag tar väldigt mycket porträtt. Vilket jag tycker väldigt mycket om. Jag ser det som en liten utmaning att försöka fånga något sug i blicken, någon annan känsla, eller rättare sagt DEN känslan som gör att min kontakt med den jag fotograferar blir lite speciell. Även om jag ibland har längre tid med den jag ska porträttera så är det fortfarande väldigt kort för att lära känna någon på. Men jag försöker lära känna så snabbt jag kan. I allafall så att det blir en kontakt och en närhet i porträtten. Men det är svårt. Fast roligt. Det är spännande hur nära man kan krypa inpå en helt okänd människa på så kort tid. Ibland får jag en kontakt direkt och ibland ingen alls - hur länge jag än håller på. Kanske har det med personkemi att göra, eller något helt annat.
Idag var jag på ett möte där vi bland annat pratade om bild, och om porträtt - att få till det där lilla extra och jag känner just nu att jag MÅSTE utvecklas. Jag har alltid tyckt att folk ska få stå eller sitta eller göra lite vad de vill framför kameran. Bara de känner sig bekväma. När jag träffar någon för att ta porträtt letar jag alltid upp några bra miljöer först, antingen lite längre ifrån eller alldeles i närheten av den mötesplats vi har bestämt. Sedan säger jag inte så mycket. (Jo-hej såklart och snackar lite men inte så mycket under fotograferingen). Jag säger ofta att personen i fråga får se ut hur den vill och sen kanske lite enkla direktiv om var jag vill att den ska ha blicken och något annat om var den ska stå. Inte så mycket mer. 
Nu börjar jag dock känna att med den mängd porträtt jag tar måste jag börja jobba lite annorlunda. Kanske arrangera mer med häftigare bakgrunder, ljus, miner etc. Skapa mer variation och dynamik. Utan att förlora den så kallade äktheten. Men hur? Jag anser mig inte så bra på att fixa och trixa och spexa, men någon förändring måste ske. Det börjar bli för bekvämt och det är inte bra. Jag grunnar på det och känner att det är jobbigt att ändra, men ack så nödvändigt. För utvecklingen och tillfredsställelsen. Fortsättning följer. Hoppas jag.


// Anna