Självförtroende

För ett tag sedan skrev jag om att ta porträtt. Att jag kände att jag behövde utmana mig själv lite mer. Ändra på något för att bli en bättre porträttfotograf. Jo, det har gått helt okej. Fast ändå inte riktigt. Inte det att jag är besviken på mig själv, att jag har presterat dåligt. För en hel del jag har gjort den senaste tiden är jag riktigt nöjd med, men jag vet inte om jag har utmanat mig själv sådär jättemycket.
Porträttsviten jag gjorde på bilskroten häromdagen gjorde mig så otroligt glad och inspirerad. Jag kände att nu jäklar händer det! En förändring! och jag kände mig "nytänd". Sen är det för fasen alltid samma gamla visa:
1. Supernöjd över fotograferingen
2. Snabbkollar på några bilder som känns bra
3. Går igenom alla bilder och väljer
4. Känner att det ändå är något som fattas-men vad?
5. Ej nöjd längre
Ja, sådär brukar det se ut. Är det något som ni andra där ute känner igen? I och för sig är det väl bra att aldrig vara riktigt, riktigt nöjd. Men det är också en sådan otroligt jobbigt, kliande känsla. Den skaver.
Fortsättning följer. Bilderna jag tog på bilskroten kommer publiceras någon gång i slutet av juni. Då visar jag hur det blev. Tills dess blir det tre bilder på El Perro del Mar som jag är nöjd med. Än så länge....


// Anna