Något ovan att stå bland pristagare, men grymt glad. Och lite generad. Foto: Jessica Gow |
Det var en bild som jag tog i samband med ett reportage om för tidigt födda som jag gjorde för Ingenjören, för precis ett år sedan.
Jag är inte så van att få pris. Har bara vunnit ett tidigare. (Också det för bästa foto på Fackförbundspressens dag. Då var det ett porträtt jag tog för tidningen Byggnadsarbetaren).
Så jag blev så sjukt glad! Hade verkligen inte förväntat mig det. När motiveringen lästes upp och jag började ana att det kanske faktiskt var jag och min bild som skulle vinna, blev jag helt darrig och tårarna började komma. Jag kunde inte hejda mig. Väl framme på scenen grät jag lite mer och tackade, men minns inte så väl hur jag formulerade mig eller vad jag sa. Oj oj oj, vilken känsla! Mäktigt!
Min mamma var hemma med Nisse och Linus och Sigge var med mig under hela kvällen. Också det en mäktig känsla att få fira med sin man och en av sina söner.
(Förra gången jag fick pris var Nisse med).
Jag blev så fylld av kärlek när jag stod där på scenen. Och lycklig. Klyschigt kanske. Men så var det bara.
// Anna
Min vinnande bild |
5 kommentarer:
Grattis bästa Anna!
Mycket väförtjänt!
kram
Bästa människa! Jäklar vad duktig du är! VÄRLDENS STÖRSTA GRATTIS! Vi firar med kaffe och bullar på lördag. Kram!
Grattis Anna! Bilden är verkligen hjärtskärande och rörande. Den väcker onekligen känslor,
Kram
/Jenny
Åhhh Grattis!
Så rätt, så värd det.
kram,
LarsD
wow, många många grattiskramar Anna!!! Du är grym!!//jenny
Skicka en kommentar