För nästan exakt två år sedan träffade jag Jimmie Åkesson tillsammans med Niklas Orrenius, som då arbetade på Sydsvenskan. Att i måndags mötas av hans glada, segerrusiga nuna i tidningarna fick mig att må illa. Illa blir jag nästan när jag ser honom nu också i de här bilderna. Han må vara en snäll människa kanske och en massa annat - men den politik han och hans parti står för gör mig mörkrädd - en invandrarkritisk åsikt som sakta men säkert fått brett stöd och legitimitet i vårt samhälle. Jag säger inte att Sveriges invandrarpolitik är allt igenom klockren och klanderfri, men den lösningen som Sverigedemokraterna har på invandringsfrågan misstycker jag med å det starkaste. I en värld som jag upplever bara blir hårdare och brutalare att leva i tycker jag att det enda självklara är att hjälpa varandra. När slutade vi egentligen att bry oss om varandra?
// Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar