Mormor

På väg till lokalen idag kände jag starkt att detta var en förmiddagsfikadag. Sagt och gjort. Styrde stegen till Pressbyrån och inhandlade en smaskig vaniljbulle. Nu har jag ätit upp den och druckit kaffe och är laddad att börja välja bilder.


Men först en helt annan grej: Om min mormor hade levat idag hade hon fyllt 102 år. Hon blev nästan så gammal. Gick bort för ungefär två år sedan och jag saknar henne varje dag. tänker väldigt mycket på henne och den fina vänskap som vi hade och som bara blev starkare och djupare med åren. Jag brukade hälsa på henne minst en gång varannan vecka men ringa desto oftare. Det var alltid så fint att komma hem till henne och fika. Mormor åt ofta en enkel skorpa och kaffe. Ibland kanske någon bulle om jag hade varit och handlat innan. Sen satt vi i hennes vardagsrum och pratade om allting. Tankar om livet, saker som hade hänt, rubriker i tidningen, döden och en massa annat. Jag brukade stanna ungefär i två timmar och när jag gick stod hon alltid i köksfönstret och vinkade till mig. På senare år såg hon så dåligt så då kikade hon på mig med en kikare när hon vinkade hejdå. 
Samma år som mormor gick bort föddes min son. Jag minns att jag berättade för henne att jag var med barn när hon låg inne tillfälligt på Karolinska för något som jag inte riktigt minns. Hon blev glad. Sådär stillsamt glad som jag tyckte hon ofta kunde bli när man berättade något stort. Samma år blev hon också tvungen att flytta från sitt hem till ett äldreboende. Det var där vi firade hennes 100-årsdag. Jag är så himla glad att mormor fick träffa min son. Det betyder så otroligt mycket. Bilden är från den dagen.
Jag skulle kunna skriva hur mycket om helst om min mormor. Men just nu får det räcka så här. Hon var en av mina bästa vänner.


// Anna