För en dryg vecka sedan träffade jag Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson tillsammans med journalisten Olle Lönnaeus för Sydsvenskan. Du kan läsa reportaget i sin helhet här. Jag tycker att nästan alla jobb jag gör och alla människor jag träffar är roliga och intressanta. På ett eller annat sätt. Men jag var inte så jätteladdad för att träffa just Jimmie Åkesson. Kände ett obehag. Fördomsfullt och dumt kanske, men det grundar sig i att jag inte på något sätt sympatiserar med den politik som han och hans parti står för.
Vi kom in i samma lokaler i Kanslihuset som miljöpartiet en gång har huserat i för några år sedan. Vare sig man gillar mp eller inte så tyckte jag stämningen kändes en annan nu med Sverigedemokrater på hela planet istället för miljöpartister. Under intervjun behövde jag låna toaletten och gick ut i korridoren. Rätt snabbt kom det ut en man ur en av mötesrummen som undrade vem jag var? Och visst, det fick han ju självklart undra, men han sa det så himla misstänksamt. Det hela slutade det med att jag fick låna toaletten på hans rum, för någon direkt offentlig fanns inte. Och det var väl snällt. Men vad jag vill säga med det var att den stämning som han utstrålade var lite den som hängde runt både Jimmie Åkesson och hans pressekreterare: mycket vänlig men ack så misstänksam och på sin vakt.
// Anna
Så här blev några av bilderna:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar