Jobbångest

Varför är det så ofta så här: sticker ut på ett jobb. Jobbet är stort och viktigt och det gäller att vara fokuserad. Mer fokuserad än vanligt och tagga till ordentligt, ta riktigt grymma bilder och inte glömma det väsentligaste. Vilket är olika för varje uppdrag. 

Jobbet är klart, man känner sig nöjd och lättad. Och stolt och glad. Kommer hem och kollar igenom bilderna. Känns fortfarande bra. Men sedan ska man välja på riktigt. Kanske några dagar efter fototillfället och helt plötsligt har man kommit ur sin "oj vad bra det gick"-känsla och man ser sitt material med helt andra ögon och inser att detta var ju inte alls så bra som man tyckte att det först kändes.

Då kommer ångesten och tankarna och alla idéerna hur man KUNDE ha gjort men på något konstigt sätt inte gjorde.
Där befinner jag mig nu. Med magont och ånger över vad jag inte gjorde. Den känslan ska jag sova på i natt och bättre känslor har man väl haft innan läggdags. Någon som känner igen sig där ute?
Skjuter upp det slutgiltiga valet till imorgon. Och hoppas att det känns bättre då. Men är tveksam.

Får bli en bild på Stefan Sundström som jag tog för drygt ett år sedan. Eller mer. Minns inte riktigt. Skulle gärna byta plats med honom nu. Sitta bland lite hönor och softa.

// Anna