Lucka tio med minnen från Nobel

Idag är det den stora Nobeldagen. För längesen jobbade jag i garderoben i Stadshuset. Ett mycket bra extrajobb som jag hade under gymnasietiden. Det kunde vara alltifrån schacktävlingar till banketter till Nobelmiddagen. Man stod i garderoben och tog emot kläder. Det brukade vara rusch i början och slutet. Däremellan var det väldigt soft. Vi brukade sitta och titta på TV, ringa samtal från den fasta telefonen, prata och så ingick det gratis middag i Stadshuskällaren. Perfekt! 
Tre nobelmiddagar tror jag att jag har varit med om, och en gång fick jag den stora äran att ta emot kungaparet i deras separata ingång och hänga av Silvias päls! Hujedamej vad nervös jag var. Jag är ingen rojalist men självklart var det en speciell och rolig känsla ändå. 

Min mormor brukade alltid titta på Nobelmiddagen när hon levde. Köpte sig någon god räkmacka och kanske lite vitt vin. Klädde upp sig en aning och bänkade sig framför TV:n. En gång stämde jag träff med henne utanför Stadshuset samma dag som Nobelmiddagen skulle gå av stapeln och jag skulle jobba i garderoben. Jag tog med henne in i Blå hallen och visade runt. Vilken fantastisk känsla att se henne i de miljöer och med den fina dukning som hon bara hade sett på TV. Samma kväll snodde jag ett glas åt henne och en liten Alfred Nobel-choklad. Den förvarade hon sedan i sitt vitrinskåp ända till den dag hon gick bort. Nu är det jag som har den och jag kommer aldrig att öppna chokladen eller kasta bort den. Även om glaset bara är av den vanligare finsorten så minner det så mycket om mormor och hur fin hon var i Blå Hallen.
Oj vad jag saknar henne känner jag nu. Vi var så bra vänner och jag kände att vi kunde prata om i stort sett allt.

// Anna

På lappen i glaset har mormor skrivit "Från tidernas Nobelfest i Stadshuset. Medaljongen från 1996"