För tidigt född

Ett av de jobb som jag har blivit djupast berörd av är nog det jobbet jag gjorde för Ingenjören för drygt två år sedan om neonatalvården. Reportaget handlade i korta drag om hur mycket bättre vården för för tidigt födda barn har blivit.
Jag fick chansen att besöka neonatalavdelningen på Karolinska i Huddinge och komma några för tidigt födda barn och deras föräldrar nära. De flesta ville vara anonyma, men jag blev väldigt fint bemött och oerhört omhändertagen av min kontakt på avdelningen. 

Det var flera gånger som jag höll på att börja gråta när jag fick träffa dessa hjältar. Dessa små liv som kämpade allt vad de hade för att överleva utanför magen. I en kuvös. De visste nog inte riktigt om det själva, att de var för tidigt födda. Det var oerhört rörande att se dessa små kroppar andas, titta, röra sig, leva.
Jag fick även chansen att vara några timmar med en familj som just hade kommit hem från BB med sina för tidigt födda tvillingar. Följa deras mat och sovklocka. Ett gediget schema som var väldigt viktigt att följa.

Det fanns ett rum på neonatalavdelningen som var ämnat till sorg och avsked. Ett rum där föräldrar och anhöriga kunde ta ett sista avsked. Det brände till i hjärtat när jag kom in där och fick se den lilla sängen. Nu tom såklart när jag var där. Men redo. Det gör ont nu också när jag tänker på det. Den sorgen är så svår att föreställa sig. Ändå kan jag precis förstå. Och det gör mig så påmind om hur skört livet är, och vad som är viktigt i det.

Jag har tänkt många gånger att jag ska komma tillbaka och göra ett större jobb. Hoppas det blir av.

Så här blev reportaget i tidningen. Layoutat av superduktiga Ola Carlson. Texten är skriven av Sture Henckel.


// Anna

workshop

Vad roligt att så många ville att jag skulle hålla i en porträtt-workshop. Jag blev både paff, glad och hedrad. Så det ska minsann bli en sådan. I maj. Jag håller på att spåna i detta nu hur jag ska lägga upp denna sak och får återkomma med inbjudningar när det är klart. Spännande och roligt ska det bli.

// Anna

morfar

Morfar hänger på vår vägg i hallen. En gammal bild från lumpen någon gång på 20-talet tror jag. Tillsammans med sina vänner, bland annat bästa vännen.
Tillsammans byggde de varsitt landställe, bara några meter från varandra, på Värmdö. Då -  en liten sportstuga mitt i skogen. Nu - samma sportstuga, lite utbyggd men fortfarande vårt landställe, i ett område som har blivit mer och mer permanentboende.
Jag tycker mycket om denna bild från en svunnen tid. Det var så längesen och jag lärde aldrig riktigt känna min morfar innan han gick bort. Det är fint att se honom varje dag när jag sätter på barnen skor och kläder. Nästan lite svindlande hur tiden far fram.

Morfar är den som hejar med hela handen precis i mitten.

// Anna

Reflektion

Jag går igenom gamla nummer av Ingenjören för att reflektera och se om jag kunde ha löst de jobb jag har gjort på något annat sätt. Det sker tyvärr alltför sällan att jag går tillbaka och analyserar jobb, bilder och vad som kunde gjorts bättre. Det kommer alltid annat emellan. Men nu är det snart dags. På tisdag åker jag till Göteborg för att snacka bild och utformning med Ola Carlson på Filter. Det är Ola som layoutar Ingenjören och den som jag har bild- och idésnack med inför varje nytt nummer.
Är inne i en period då jag känner ett starkt behov av att förnya mig och få inspiration, så det ska bli väldigt uppfriskande att ägna en dag åt sådant prat.
Det gäller framför allt i porträttjobben. Där det är lätt att köra fast i samma manér. Från fotoskolan dagar hänger det med en liten röst (som alltid kommer fram vid porträttfotograferingar) som säger: "det ska vara naturligt. Personen ska känna sig bekväm och se ut som den vill". 
Och det är i viss mån sant, men det behövs baske mig lite mer energi emellanåt än så. Och arrangerande och fixande för att få variation och glöd och intresse. Det är något jag måste bli bättre på. Att överraska.
Är det någon som vet en bra workshop i porträttfotografering så hör av er. Och då menar jag inte fotografering likt de som görs i allehanda fotostudios på familjemedlemmar runt om i landet. Utan sådana som görs, som det så fint heter "On Location".

Här är några porträtt som jag har  tagit genom åren för Ingenjören:

// Anna

Dessertjobb

När jag var yngre jobbade jag en del på krogen som servitris. Ej utbildad utan upplärd på plats. Det gick helt okej, trots mina brister på allehanda vinkunnigheter och serveringshyfs. Tre somrar på Hasselbacken och en sommar på Bistro Bohème. Jag både älskade och hatade jobbet. Slitigt men roligt.
För några veckor sedan träffade jag dåvarande chefskonditorn på Berns, Sofie Nilsson. Sofie kom tvåa i dessertmästarna och har även tävlat med juniorkocklandslaget. Otroligt duktig helt enkelt. Först tog vi lite bilder i köket och jag fick tillbaka den känsla jag hade under mina år då jag själv jobbade inom restaurangbranschen. Lite nervös i magen och känslan av att jag var i vägen hela tiden. Fast också väldigt roligt att vara bakom kulisserna och att vara med där all mat lagas.
Jag imponerades av Sofies lugn och engagemang. Hon jobbar stenhårt och brinner för sitt yrke. Coolt med en tjej som tar sig fram i ett annars så mansdominerande yrke. 

Så här blev två av bilderna. 

Apropå män i fokus så köpte jag senaste Vanity Fair för att få lite bildinspiration och blir så sjukt trött på att tjejer ständigt och jämt ska kläs av!
Titta bara på bilden nedan på James Fallon. Varför måste tjejerma stå där i bikini när alla andra (män) är så in i bomben påklädda? Påbylsade. Så trött på denna framställning av kvinnor som förekommer avklädda titt som tätt. Så trött så jag orkar inte skriva mer om det.

// Anna

Bra dokumentär

Ta en paus i gråvädret och i arbetet och se denna korta dokumentär om Eros Hoagland som jobbar som bildjournalist. Den ligger bara kvar i två dagar till så skynda.

 
Dokumentären

 
// Linus

Segling

Seglingsjobb i somras. Regn, skumpigt men otroligt roligt.

// Linus