Tillsammans byggde de varsitt landställe, bara några meter från varandra, på Värmdö. Då - en liten sportstuga mitt i skogen. Nu - samma sportstuga, lite utbyggd men fortfarande vårt landställe, i ett område som har blivit mer och mer permanentboende.
Jag tycker mycket om denna bild från en svunnen tid. Det var så längesen och jag lärde aldrig riktigt känna min morfar innan han gick bort. Det är fint att se honom varje dag när jag sätter på barnen skor och kläder. Nästan lite svindlande hur tiden far fram.
Morfar är den som hejar med hela handen precis i mitten.
// Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar